Tror du? Då står det något om dig i detta kapitel. Det står att dessa tecken ska följa dig: "i mitt namn skall de driva ut demoner, de skall tala nya tungomål, de skall ta ormar med sina händer, de skall inte bli skadade om de dricker dödligt gift, och de skall lägga sina händer på sjuka och göra dem friska.” (vers 17-18).
Det står inte att dessa tecken kan följa, eller bör följa dem som tror. Det står att dessa tecken ska följa dem som tror. Jag blir utmanad av dessa ord. Varför ser jag så lite av detta i mitt eget liv?
Det verkar som om lärjungarna inte förstod hur svårt det var. De bara gick och det hände: "Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det." (vers 20).
Lärjungarna gick ut och predikade, och samtidigt som de predikade passade Gud på att bekräfta det lärjungarna sa genom att låta ordet som lärjungarna uttalade åtföljas av tecken.
Det verkar som om Gud bekräftar sina tjänares ord genom att låta deras ord åtföljas av tecken och under. Vi kan läsa samma sak i Hebreerbrevets andra kapitel: "Hur skall då vi slippa undan, om vi inte rätt uppskattar en sådan frälsning, den som Herren först förkunnade, som vi har fått bestyrkt av dem som hört honom och som Gud själv har bekräftat med tecken och under och olika slags kraftgärningar och genom att dela ut helig ande efter sin vilja." (vers 3 och 4).
I Folkbibelns översättning kan vi läsa att "Gud gav också sitt vittnesbörd genom tecken och under och många slags kraftgärningar och genom att dela ut den helige Andes gåvor efter sin vilja" (vers 3 och 4).
Det verkar vara ett enda vittnesbördsmöte. Först var det Jesu eget vittnesbörd. Efter det var det lärjungarna som vittnade om att det som Jesus sagt verkligen var sant. Sedan kommer ytterligare ett vittnesbörd. Det är Gud själv som begär ordet. Hans vittnesbörd ser ut att vara under, tecken, kraftgärningar och den helige Andes gåvor.
Varför får vi så sällan höra Guds vittnesbörd i våra möten? Är vi så upptagna av vårt eget vittnesbörd och det vi själva gör att vi inte lämnar plats för Guds vittnesbörd? Förväntar vi inte att Gud har ett vittnesbörd att bidra med?
Då Paulus undervisar om de andliga nådegåvorna, beskriver han dem som att det är anden som framträder: "Hos var och en framträder Anden..." (1 Kor 12:7).
Jag ställer frågan igen: Är vi så upptagna av att framträda själva att vi inte låter den Helige Ande komma in på scenen och framträda?
Lärjungarna hade nog inte förstått hur svårt det är. De bara trodde på vad Jesus hade sagt. Och så blev det så.
/PB
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar